Solsken, kaffe..

Solen skiner ute..kom precis in från ett pass på loket! Hade egentligen bestämt mig för att åka ut till Nättraby..köpa bullar & ta med mig kaffe..jag gillar Picknick..Ha lite ensamtid där man gör nått annat än att sitta inne med älskling..men nej! Tydligen är ensamheten bättre just nu..Förut gillade han också Picknick..mobilen ringde nyss.."Tänk om han ändrade sig?!" tänker man för sig själv i hopp om ljusare tider..Ingenting..inte ens en förfrågan om "Vad va de du ville göra om vi skulle göra något?".
Har inget minne om att jag va så hård mot dom i min närhet när livet inte riktigt gick som man ville för tillfället..försöker att förstå..jag försöker så hårt..Känner mig så ensam..ingenting hjälper?! Jag har fortfarande svårt att vänja mig vid att det är så här det kommer vara ett tag framöver..rädslan att inte orka finns hos mig dygnet runt..Hur ska man kunna ställa upp när inte personen vill att man ställer upp..orden kändes så bra när du sa att du lovade att inte stänga mig ute..Idag känner jag mig ut stängd..totalt bortglömd!! Helgen jag sett framemot nu ett bra tag bakåt känns nu som en skitsak..Jag börjar känna igen mig själv som jag va för 6 år sedan..Ensam mot världen, arg, lessen, trött & bortglömd..Jag såg framemot att komma hem till Karlskrona..nu känns dom där 8 timmarna på tåget hit som bortkastad tid & jag vill inget hellre än att komma hem..till pappas stora omfamnande armar, mammas skratt, Peters leende & farmors bullar..men en annan del i mig säger att jag måste vara kvar..kämpa för att allt ska bli bra igen..tro på talesättet som räddat mig så många gånger förut.."Ensam är stark"! Beslutsångest..
Snälla..låt helgen få mig att glömma allt..bara för en liten stund..


KiZZ